Människor kommer och går i hennes liv.

 Serena Huxley, ingen stannar länge hos henne. Kompisar, pojkvänner. Allt försvinner. Ingen stannar särskilt länge.
 Hon har undrat över det. Stöter hon bort dem på något vis? En dag försvinner de bara. Jobb. Skola. Flytt. På något sätt försvinner de. Eller dra sig undan.
 Tillit är det sista hon ger till någon. Hon avskyr känslan av ensamhet, att känna sig utstött. Som om hon inte passar in. Likt alla världens människor var blå och hon rosa.
 Så kom den dagen. Dagen då hon blev tvungen att flytta. Att hon blev omplacerad är ett bättre ord och det är sant. Hennes mor har förlorat jobbet och inte råd att ha kvar henne. Socialen kom och hon blev omplacerad.
 Det var då hon mötte honom. Hennes motsats. Han som inte bryr sig om så varje person hatar honom.